Jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här - i ett sista kapittel som jag har förälskat mig i. Jag försöker träffa andra, men det är inte så lätt. Jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt. För mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig. Jag vet att det går över, men det är lika svårt för mig.
Du holder mig kvar i nåt jag lämnat för länge sen. Jag har förändrats, kanske just på grund av dig. Du vet att jag har svårt att säga nej. Och jag drömmer om en framtid utan dig. Ja, jag lämnar dig här, för jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du. Jag gav upp för länge sen.
Gick omkring i ditt kvarter tills det blev för kallt. Tänkte ut en dialog mellan oss och allt. Som om jag skulle tolerera att du skulle dirigera. Men det blir inget av med det, för du begriper inget alls. Låt mig säga som det är; det ger mig skäl att vara motvalls.
Jag vet hur du ser ut i inga kläder. Kan det va därför du blev obekväm? Det är att leka med eld när du drar upp det här igen, för du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen. Det finns ingen att behaga, inget att förklara, inget att försvara, jag gav upp för länge sen.
Jag saknar dig mindre och mindre. Det kommer annat mellan, och det är bra. Älskling, hör på - jag tar steget ut vår sista dans.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar